MammisPammis

En sak slog mig ikväll när första delfinalen av melodifestivalen var avklarad – de fyra som gick vidare hörde till de som var mest påklädda. Den som visade mest hud av dem var han med stora hålet på knäet och bara fötter, annars var det inte mycket naket. Så kanske damerna med baddräktsliknande klädsel ska tänka om – det blir inte bättre bara för att man klär av sig. Snyggast av damerna var definitivt Jessica Andersson med sin hellånga klänning, elegant och värdigt på något vis.

Hur som helst är jag glad att Salem el Fakir gick vidare, han var nog kanske den mest musikaliskt begåvade av dem alla som stod på scenen och det är svårt att inte gilla honom. Att Ola skulle gå vidare hade jag tippat redan innan, när jag tjuvlyssnade på bidragen tidigare idag, för det är en sån där typisk vinnarlåt på något vis. Med det inte sagt att jag tror att han skulle ha någon chans i stora eurovisionsfinalen. Men för den delen så har man väl aldrig någon som helst aning om vad som funkar där, det kan gå precis hur som helst för vem som helst. Det insåg jag det året då The Ark var med, jag var så himla glad över att de vann och så stensäker på att det här skulle bli en dundersuccé, lika stort som när Abba vann med Waterloo. Jag plågade mig igenom hela långa finalen trots att jag var så trött och less, men jag kände att jag bara inte kunde missa det stora segervrålet när Sverige och The Ark skulle ta hem segern. Den kvällen var det inte långt ifrån att jag slängde ut tv:n kan jag lova. Sedan dess har jag aldrig vågat tro någonting, förra året avskydde jag Sveriges bidrag och därför hade det inte förvånat mig om hon hade gått och vunnit, men inte heller det gick hem.

Sedan måste jag bara säga  - Dolph Lundgren, allt är förlåtet! Nu tänker jag sluta minnas pinsamheterna som kom ur hans mun när han precis hade flyttat till USA och de halvtaskiga skådespelartalangerna jag tyckt mig kunna ana. I stället ska jag minnas showen han bjöd på ikväll, med glimten i ögat och en stor portion självdistans.

Idag har jag tittat på första avsnittet av Mästarnas mästare, ett program som jag har stora förväntningar på då det var så väldigt bra förra året. En av mina gamla favoriter Patrik Sjöberg är ju med och vad jag förstår av Expressens skriverier ikväll så väcker han känslor, eller så önskar i alla fall tidningen att han ska göra det. Man har satt igång en liten sån där tyck till-undersökning där frågan är ”Går Patrik Sjöberg för långt?” – så dumt, känner jag. Ända sedan han var aktiv har han stuckit ut en del, han har varit en ganska annorlunda idrottsman som inte stack under stol med att han drack och rökte under sin aktiva period. Han har sagt vad som fallit honom in och inte varit rädd för att tro på sig själv och göra sig obekväm. Och nu hinner han bara synas i ett tv-program och tidningarna hugger direkt!

För min del tycker jag att han är en ganska skön kille, han gör som han vill och skiter i vad andra tycker och tänker. Jag tycker att det är upplyftande med sådana människor inom idrotten, jag skulle faktiskt kräkas om alla var som Stefan Holm, Gunde Svan och Karolina Klüft!

Så heja Patrik!

Som jag har väntat och längtat, men nu är det alldeles snart dags för mitt favorit-tv-program alla kategorier – ”I en annan del av Köping”. Jag är helt såld på dessa fantastiska människor och jag finner mig sittandes med ett litet leende på läpparna var gång jag ser dem. Min absoluta favorit är Linda, hon har ett skratt som fyller mig med glädje och hon verkar så älskvärd och allt igenom god.

När det pratades om att denna tv-serie skulle börja sändas var jag, liksom många andra, skeptisk. Skulle det handla om någon slags lyteskomik? Men inte då, det ger oss en briljant inblick i en vardag som kanske är lite annorlunda än vår egen, det förmedlar kärlek, visdom och glädje och jag tror att vi är många som skulle kunna lära oss mycket av dessa personer.

Kollade på ”Stjärnorna på slottet” på SVT play idag och vilka sköna repliker de spottade ur sig:

• ”Jag gillar när kvinnor tvättar trosor” – Björn Ranelid till Meg Westergren när hon stod och tvättade upp trosor i handfatet (varför i hela h-vetet tog hon inte med sig trosor så det räckte?).
• ”Pretentiös dynga” – Kjell Bergqvist om Ingmar Bergman.
• ”Den enda friheten hon besitter är humorfriheten” – Tommy Körberg om biskop Karoline Krook som surnade till när han på Astrid Lindgrens begravning sjöng ”Fattig bonddräng”.
• ”Jag läser ALDRIG kvällstidningar – Kjell Bergqvists förklaring till varför han inte hade en aning om allt som skrivits och förtalats om Björn Ranelid. En liten stund senare kan man se honom sitta vid bordet i sitt rum och vad ligger där – Aftonbladet!

Läste precis att den här reklamfilmen kommit in i Guiness rekordbok som världens mest sedda reklamfilm och den är nog bland det sötaste jag sett!

Det känns som att jag kan få en stressig vinter och vår – mycket att stå i. Och då menar jag när det gäller tv-tittande. Många nya program börjar visas, mest nygamla i och för sig, och det är sådana där program som jag gillar.

• Project Runway. Jag har sett alla tidigare säsonger och är verkligen förtjust i det programmet. Det fokuseras enbart på deltagarnas talang och kreativitet och ingenting på intriger eller privata saker.
• Stjärnorna på slottet. Även denna programserie har jag följt sedan den började. Jag tycker att det är väldigt intressant att se deltagarna umgås och lära känna varandra. En del som jag tidigare gillat har jag under programmets gång börjat tycka illa om och andra som jag tyckt verkat vara trista eller osympatiska har visat sig vara riktiga guldkorn. Bäst har dock Peter Stormare varit – vilken kille! I år är jag lite nyfiken på Björn Ranelid, har alltid tyckt att han verkat vara en kuf, men det kan nog bli så att jag ändrar uppfattning om honom…vi får se.
• Let’s dance. Den här serien såg jag inte någonting alls av från början, men med en dotter som insisterat har jag börjat följa programmen och emellanåt tycker jag att det är lite skoj. Det kräver dock att det är intressanta och roliga deltagare med och i år vet jag inte om det är någon som känns så där extra spännande att få se. Men det kan ju dyka upp någon oanad talang.
• Melodifestivalen. Ett program som jag i många år ratade, mest bara för att det var så man skulle göra. Det var töntigt att kolla på detta program, musiken kunde man inte tycka om osv. Men i mogen ålder har jag insett att jag gör som jag själv vill, skiter i om andra tycker att det är dålig tv – jag gillar det, skarpt. Speciellt roligt är att sitta och kommentera hur folk klär sig, rör sig, ser ut och sjunger. Och numera finns det ofta en och annan låt som jag tyckt riktigt mycket om.
• LA ink. Jag hoppas innerligt att denna serie aldrig läggs ner. Älskar att se de fantastiska konstverk de skapar och så är alla som är med i programmet lite småcharmiga på sina egna sätt.
• I en annan del av Köping. Mitt allra bästa favoritprogram, alla kategorier. Jag blev så glad idag när jag fick höra att jag ska få återse dessa fantastiska människor igen. Jag har sett vartenda avsnitt tidigare och tänker inte missa något den här säsongen heller. Mitt hjärta fylls av värme bara jag tänker på dem.

Sedan finns det ju ett och annat program som man kan titta på lite då och då, men inte behöver se vartenda avsnitt av. Jag gillar verkligen Tomas & Simon och deras program, roliga killar, snygg inredning. Mannen som talar med hundar är en till favorit, jag fascineras enormt av hans kunskaper, men förfasas lika mycket över hur dåliga amerikanarna verkar vara på att ta hand om sina fyrfota vänner. Sedan kommer det där ”skäms-programmet”, det som jag tittar på i smyg någon gång då och då och inte talar om för någon att jag ser - Våra bästa år. När jag är ledig och inte har något speciellt för mig händer det att jag slår på tv:n och kollar lite vad som hänt sedan sist, och det är oftast inte mycket.

Ja, det ser som sagt ut som att jag kommer att ha ganska fullt upp ett tag framöver.