Grubblerier på hög nivå…
Jag brukar läsa bloggen Arga lappen - en himla rolig idé, tycker jag. Dessutom finns ju boken ”Den som inte tar bort luddret ska dö!” av David Batra, jag har inte läst den men kan tänka mig att det finns många roliga lappar där också.
Det som gör mig aningen irriterad är att jag och en kompis till mig faktiskt var på gång att göra en sådan bok, i slutet på 90-talet hade vi allvarliga funderingar på det och började samla på sådana där uppkäftiga lappar. Så det känns lite frustrerande att det kunde ha varit vi…även om jag förstår att namnet David Batra förmodligen säljer lite mer än vad vi skulle ha gjort.
Dessa frågor har jag knyckt från en annan blogg, som har snott det från en annan blogg – tyckte det var lite kul.
Jag kan: Inte förstå vart tiden tar vägen.
Jag har: Det egentligen ganska bra.
Jag gör: Just nu så lite som möjligt.
Jag tror: Inte på Gud.
Jag vet: Ganska lite om mycket.
Jag vill: Så mycket, men gör så lite.
Jag hatar: Konflikter.
Jag vill uppfinna: En anordning som utplånar allt damm i världen.
Så svarar jag i telefon: Med mitt förnamn.
Jag trivs med: Glada, trevliga människor.
Jag behöver: Definitivt mer sömn.
Jag är allergisk mot: Inskränkta människor.
Jag skrattar åt: Ironi, dottern, roliga människor.
Jag gråter: Ofta, speciellt när jag ser något sorgligt/vackert på tv/film.
Idag är vädret: Fint, hyfsat soligt och lagom kallt.
Värsta känslan: Oro.
Bästa känslan: Glädje, lugn.
Till frukost äter jag: The, två mackor, färskpressad juice.
Favoritväder: Solig höstdag.
Favoritplagg: BH (Hur skulle världen se ut med en massa BH-lösa damer?).
Senaste inkomst: Den månatliga från landstinget (alltså ingen höjdare).
Senast köpta matvara: Usch då, det var en låååång lista.
Senast lästa bok: Håller på med ”Det lömska nätet” av Helen Tursten.
Senast sedda film: ”Natt på museet” hemma framför DVD:n igår kväll efter att ha fått lämna biografen minuter innan filmen skulle börja då dottern började må dåligt.
Senaste goda handling: Senaste inbetalningen till vårt fadderbarn, inköp av nytt ”Hope-halsband” till förmån för Barncancerfonden.
Det var inte så genomtänkt att: Jag ska sitta på möte HELA dagen i morgon när vi är så väldigt få på arbetet.
För mig är lycka: Att få tillbringa tid med de som jag tycker mycket om.
Det är roligt med: Möten med nya människor.
Det är viktigt att: Påminna sig själv om att leva i nuet och att allt är ändligt.
Om jag vore ett djur skulle jag vara en: Hamster – sova på dagen och vara vaken på natten.
Om jag fick obegränsat med pengar i tre månader skulle jag: Förmodligen handla ihjäl mig.
Om jag skulle göra något riktigt kul nu skulle jag: Ringa bästa vännen A-L i Grekland och be henne komma över och sitta och snacka skit länge….
Bästa hälsningsfras: ”Vad glor ni på, har ni aldrig sett en praktikant förut?”.
Jag undrar jag om det kanske vore läge för mig att gå på någon slags terapi. Jag har en rädsla som jag inte tror att jag delar med så många andra i världen, och som det knappast finns något namn för, jag är nämligen rädd för – nunnor! Nu är ju det här inget större problem, för det vimlar ju inte precis omkring en massa nunnor på gator och torg hur som helst. Nej, de är ganska så osynliga – som tur är för mig. Här i Norrland vet jag inte om jag någonsin sett en enda nunna, men när jag bodde i Stockholm hände det lite nu och då. Och när jag stöter på dem går det kalla kårar utmed min rygg, en olustkänsla väcks i mig och jag mår faktiskt riktigt dåligt.
Många skrattar åt mig och undrar vad sjutton jag fått för mig som bär på denna rädsla…eller rättare sagt obehag. Jag har själv ingen som helst aning om varför denna olust väcks inom mig, men det bara är så. Det är ju inte så att nunnor är speciellt onda och störande personer, så jag är så klart inte rädd för att de ska skada mig på något sätt. Nej, det är bara något så mystiskt och skumt omkring dem, som jag inte riktigt förstår. Jag tycker liksom inte att de passar in i vårt samhälle på något vis, kan inte förstå deras sätt att tänka och leva och uppoffra sig för sin tro.
Nu diskuteras det ju hejvilt huruvida man skulle vilja ha en människa iklädd burka eller nikab och den diskussionen tänker jag inte föra här, men en sak är då säker – börjar det jobba en nunna på dotterns fritids, ja då blir det problem för mig!
Jag har två andra fobier också, även de underliga. Den ena är att jag är lite rädd för dvärgar, samma sak gäller där, jag har ingen aning om varför eller varför detta obehag väcks inom mig när jag ser dem – för de är ju inte heller farliga av naturen. Och den andra är människor som har en viss sjukdom som jag inte kan namnet på, men den sjukdomen gör att de ser ut på ett konstigt sätt och går på ett konstigt sätt och dem har jag varit rädd för ända sedan jag var ganska liten. Som tur är är det en mycket ovanlig åkomma, för jag har endast sett en handfull människor med den under hela mitt liv. Så där behöver jag inte heller vara på min vakt och tro att jag ska stöta på dem hur som helst.
Då kan man ju räkna ut resten – mitt värsta scenario är en dvärg som är nunna och dessutom har den där sjukdomen! Sedan är det nog hispan nästa för mig!