Dottern kom hem idag efter att ha varit ute i lekparken med en kompis och deras mobiltelefoner. Hon var ångerfull och berättade att de hade SMS:at frågor till 118 100, vilket vi då inte tyckte var så  bra förstås – en himla massa pengar kostar det. Medan hon var där ute och gjorde detta insåg hon hur fel det var så hon hade raderat sina frågor och också de svar hon fått, men ett svar var kvar och det löd så här:

Fråga: Kommer jag att bli stor?
Svar: Vi tror absolut att du kommer att bli stor, kom ihåg att äta mycket gröt, grönsaker och att dricka mycket mjölk medan du växer, då växer du bättre. Lycka till!

18 kronor/fråga kostar det – vilken jäkla skittjänst!

Nåja, liknande sak har hänt förr. Min moster fyllde 80 förra sommaren och jag och min bror skulle köpa en present till henne. Det är inte helt enkelt att komma på vad man ska köpa till en 80-årig dam som har precis allt, men så kom jag på att en snygg sjal att ha till kappan kanske kunde vara nåt. Det handlade ju om en 80-årspresent så vi tyckte nog att vi kunde lägga ut några hundra var åtminstone för att hitta något fint. Jag och dottern åkte in till stan, stegade in på en butik som säljer damkläder och jag gick frankt fram till damen i kassan och sa ”Vi vill titta på en dyr sjal”, expediten var mycket  tillmötesgående och hjälpsam och plockade fram ett par stycken som var snygga och nog skulle passa till mosterns svarta kappa. Jag tänkte plocka för mig en av dem och gå och betala, men så slog det mig att jag nog ändå måste fråga vad den kostade, ”975 kronor” svarade expediten lätt. Nästan 1000 kronor för en bit tyg! Jag vet inte hur jag tog mig ur butiken, men stammade fram något i stil med att jag skulle ringa min mamma och kolla färgval först och återkomma sedan – av någon konstig anledning skämdes jag för att säga att det var alldeles för dyrt. När jag och dottern kommit ut ur affären sa jag till henne ”975 kronor för en sjal, det är ju helt sjukt!”. Då sa dottern ”Men mamma, du får faktiskt skylla dig själv när du går in i affären och säger att du vill ha en dyr sak”. Helt rätt. Sedan fick jag av min svägerska veta att jag hade gått in i Umeås mest exklusiva klädesbutik, så egentligen borde jag inte ha varit så förvånad.

Hur man enkelt låter sig tjatas ihjäl inom loppet av 45 minuter och dessutom 500 kronor fattigare – gå till fel frisör! Det gjorde jag härom dagen och det känns surt.

Jag har nu bott i den här stan i mer än sex år och det tog mig ungefär 5½ år att hitta en frisör som jag trivs med. Jag har jagat runt på stans alla salonger, bland olika frisörer, och har aldrig riktigt känt att det varit så där perfekt som jag vill att det ska vara. Men nu har jag alltså äntligen hittat min oas här i stan, och det är precis så de marknadsför sig också: 

”Vi vill vara den skönaste
tillflyktsorten i Umeå.

För det är väl så? Att klippa sig kan vara en otroligt skön avkoppling. Vi vill att xxxxxxxxxxxxx ska kännas just som ett vattenhål, där man kan droppa vardagsstressen innanför dörren och istället låta sin personlighet träda fram. En salong där du får känna dig speciell – med hårbottensmassage, avslappnande musik och familjär stämning.”

Nu råkade jag dock få lite bråttom sist när jag skulle bli klippt och det fanns ingen tid för mig just den dagen så jag chansade på en annan salong i stället och besvikelsen blev stor. Jag fick en frisör som från det jag satte mig i stolen för att tvätta håret, tills det jag betalade, gick på om produkter som hon ville sälja till mig. Hennes mun gick i ett, hon var som en vandrande reklampelare – jag led mig igenom mina 45 minuter! Men förlusten blev nog hennes/salongens i slutänden – inga produkter lyckades hon kränga till mig och inte lär jag komma tillbaka heller.

Idag har jag skrivit ett mejl till Max hamburgerkedja och det för andra gången. Första gången jag skrev var det när dottern var ganska liten och inte hade introducerats i läskdrickande. Då efterlyste jag mjölk som Max inte hade på den tiden, men nu tror jag banne mig att de har skaffat det! Jag skulle ju gärna vilja tro att det var för att just jag hade hört av mig, men det är nog lite väl förmätet av mig att tro något sådant.

Den här gången skrev jag till dem och efterlyste Minusmenyer. I princip alla hamburgerkedjor erbjuder Plusmenyer, men varför inte börja med Minusmeny? Det vore väl genialiskt, speciellt i dessa tider då de allra flesta strävar efter bättre matvanor. För min del skulle det vara perfekt om jag kunde ta en liten läsk och en liten pommes i stället för mellan – för jag orkar i princip aldrig dricka upp läsken och en mellan pommes frites är lite väl stor. Ska bli spännande att se vad jag får för svar.

Jag tror att mitt liv som framtida pensionär kommer att bli spännande, jag kommer nog att hitta min mission i att skriva insändare, skriva och klaga lite varstans och komma med tips och förslag till förändring. När jag drabbas av skrivkramp ska jag sätta mig i köksfönstret och kika på grannar och andra förbipasserande. Jag längtar redan…..