MammisPammis » Arbete

Ett framtida jobb för dottern?

MammisPammis — Sat, 24 Jul 2010 19:50:48 +0000

Nu när vi har varit i Stockholm har vi råkat ut för en del tiggare. Om dem skulle jag kunna skriva en hel del, men det tänker jag inte göra. Jag tänkte bara berätta om dotterns reaktion på de som går runt på pendeltåg och tunnelbanor och tigger. Det är ganska vanligt att det kommer in en person med en inplastad lapp där det står t.ex ”Jag är pappa till två små barn och ett av dem har en svår sjukdom. Jag har inte pengar till mat eller husrum för dem så snälla hjälp mig med ett bidrag”. Dottern, som älskar att åka tunnelbana och pendeltåg, funderade en stund och så sa hon ”Det är nog ett ganska roligt jobb det där ändå. Men jag tycker inte att man ska tigga. Jag skulle i stället kunna gå runt och dela ut mattekluringar till folk”.

Och jag håller nog med henne, jag skulle bli gladare om jag fick en mattekluring än ett tiggarbrev.

Semesterfunderingar

MammisPammis — Mon, 12 Jul 2010 21:11:44 +0000

Två arbetsdagar kvar och sedan är den här – SEMESTERN! Jag tror att jag aldrig har längtat så mycket efter sommarledigheten som jag gör i år. Efter ett tungt arbetsår känns det i både kropp och själ att det är hög tid att få koppla av och känna lugn och ro. Men vad händer då? Jo, då kopplas semesterstressen in! Nu är det 11 dagar på resande fot där ALLT ska hinnas med, vi ska träffa dem och dem och dem, vi ska göra det och det och det – hur i hela friden ska vi hinna med allting? Och så ska vi packa, vad ska vi ha med oss? vad måste vi inhandla? Tidningen ska ställas in medan vi är borta, posten ska lagras. Tvättkorgarna ska tömmas, kläderna strykas, blommorna vattnas, huset städas, kylskåpet tömmas – tusen och en saker att tänka på innan det bär iväg.

Men så skönt det ska bli; att slippa tänka på jobbet, känna stressen som infunnit sig varenda dag, inte behöva fundera, fixa och trixa, problemlösa, inskola och framför allt känna mig otillräcklig hela tiden. Nu ska jag inte sända en enda tanke till min arbetsplats, under fem veckor ska jag låtsas om som jag inte har något arbete över huvud taget och bara befinna mig i nuet. Och kanske kommer jag åter med nya friska tag, pigg, utvilad och peppad på att hugga i igen!

Be inte om ursäkt!

MammisPammis — Wed, 16 Jun 2010 21:07:42 +0000

Läste en krönika av Amanda Widell och det slog mig att hon har så himla rätt. Vad är det som gör att vi mammor är så rädda för att vara obekväma på våra arbetsplatser när vi måste skynda iväg för att hämta våra barn eller stannar hemma med dem när de är sjuka? Hon skriver så väldigt klokt om detta här.

In med Dogge, ut med Sven Otto!

MammisPammis — Wed, 09 Jun 2010 21:11:14 +0000

Börjar det inte bli dags för lite föryngring i politiken? Det känns som om vi har glömt bort en grupp som är nog så viktig som alla andra, ungdomarna. Det pratas om att vi måste få in fler invandrare och fler kvinnor i politiken – men jag vill alltså se fler ungdomar – för då tror jag vi kan komma långt. Varför inte Dogge Doggelito som arbetsmarknadsminister eller ungdomsminister eller åtminstone rådgivare? Tycker han har skrivit himla klokt om våra svenska ungdomar i Aftonbladet idag.

Har jag förstått mitt uppdrag?

MammisPammis — Fri, 04 Jun 2010 12:43:40 +0000

Härom dagen kom en patient fram till mig på jobbet och sa ”Tack så väldigt mycket för bra bemötande. Alla här har varit fantastiska. Det märks att ni vet att det är ni som är här för min skull och inte jag som är här för er skull”! Det tyckte jag var klokt sagt, tänk om vi alla som har serviceyrken hela tiden kunde påminna oss själva om det. Vi är på jobbet för våra patienters/kunders/klienters/brukares (eller vad vi nu kallar dem) skull – inte tvärt om! Allting blir ju så mycket roligare då, för oss alla.

Häxa sökes!

MammisPammis — Thu, 06 May 2010 16:58:45 +0000

Jag brukar då och då kolla vad det finns för lediga jobb ute på arbetsförmedlingen, vore ju synd att missa något tänker jag. Lite förvånad blir jag allt när jag ser att de har en annons ute där ett företag söker En häxa till häxriket!

Jag kan inte tycka att det känns vidare seriöst att arbetsförmedlingen lägger ut sådana annonser och jag undrar om en nitisk arbetsförmedlare skulle kunna tvinga någon att mot sin vilja söka den här typen av arbete?

En av mina laster

MammisPammis — Wed, 21 Apr 2010 19:21:01 +0000

Nu har jag gjort det igen, jag kan liksom inte låta bli. Egentligen behöver jag inte, och egentligen vet jag heller inte om jag vill – men det är något som fattas mig om jag lägger av. Har jag inte gjort det på ett tag får jag abstinens och när jag gör det får jag nästan ångest. Jag har för länge sedan tappat räkningen, så jag har ingen som helst aning om hur många gånger jag gjort det. Men det lär hända igen och igen, så fort tillfälle ges. Med tanke på min ålder borde jag lägga av, för det finns ju så många andra som är yngre och kan bättre. Kanske handlar det om att få bekräftelse, kanske sker det bara av gammal vana.

Vad är det då som jag inte kan låta bli att göra? Söka jobb så klart!

75-procentare

MammisPammis — Mon, 29 Mar 2010 21:57:33 +0000

Som deltidsarbetande börjar jag bli ganska less på att ständigt och jämt få höra kommentarer om hur bra jag har det som får gå hem tidigare än de andra. Visst, jag stämplar ut 2½ timme före de som jobbar heltid, men det är heller inte gratis – jag skrattar inte speciellt högt när mitt lönebesked kommer på posten. Att jobba deltid är inte alltid en dans på rosor, väldigt ofta infinner sig en känsla av otillräcklighet och det är stressande

Livets orättvisor

MammisPammis — Sat, 20 Mar 2010 13:55:59 +0000

Läste i Expressen idag att SKL (Sveriges kommuner och landsting) föreslår noll kronor i löneökning för sin personal, vilket innefattar bl.a undersköterskor. Samtidigt har landstingsråden i Västerbotten lämnat ett förslag på höjning av deras löner, 10.000 kronor/månad – en av anledningarna till det ska vara att de fått ökade arbetsuppgifter. Då undrar en liten landstingsslav som jag – vem sjutton har inte fått det?

Men det är skillnad på lort och pannkaka!

Goda vitsord?

MammisPammis — Wed, 03 Feb 2010 20:32:25 +0000

Så här har en arbetsgivare skrivit om mig i betyget när jag slutade ” K sprider en mjuk och vänlig atmosfär omkring sig och har en underfundig humor, inte minst när det blir stressigt på arbetsplatsen”.

Alltså – hur positivt låter det? Skitmycket att göra på jobbet, högarna hopar sig, patienterna är otåliga och vad gör sekreteraren? Jo, hon plockar fram pruttkuddarna, tar på sig lösnäsan och blir så där jobbigt putslustig!