- IKEA – ibland får jag riktig IKEA-abstinens, jag VILL åka dit – om så bara för att käka lunch och köpa servetter och värmeljus.
- Lyxsemla på Gunnarssons, Götgatan, Sthlm – smarrigare semla har då i alla fall jag aldrig smakat!
- Frappé glikó mé pagotó – en söt grekisk iskaffedrink med glass…mums.
- Havet – att befinna mig riktigt nära havet och bara sitta och titta och lyssna.
- Bästa vännen A-L – få sitta med henne långt in på natten och prata och skratta och prata och skratta.
- Mormor – trots att det är länge sedan hon fanns så tänker jag på henne och saknar henne ofta.
- Huvudstaden – att få sitta på en uteservering på söder och bara titta på alla människor som flanerar förbi, eller varför inte en båttur där jag får sitta och titta på stan från ”utsidan”, så vackert att det nästan gör ont.
- En hund – vill precis lika gärna som dottern, men kan inte lösa det praktiskt.
- Sovmorgnar – det var länge sedan jag fick känna känslan av att inte behöva vakna en enda gång på morgonen utan bara sova och sova och sova så länge det bara går.
Archive for februari, 2010
Kommentering avstängd
Saker att längta efter…
2010
02.11
02.11
Upprättelse
2010
02.10
02.10
Jag måste bara säga att jag har världens bästa lilla dotter som man kan tänka sig! Jag har varit lite gnällig på sistone och tycker att det är dags att vända på den trenden. Ibland kryper ett litet monster in i hennes kropp och säger till henne att göra och säga tokiga saker, men det är så sällan så det har liksom ingen större betydelse. Hon är snäll, god och glad och har fantastiskt rolig humor och jag är så himla glad över att just jag får vara hennes mamma! Idag har hon bjudit mig på middag, stekt fiskpinnar alldeles själv och gjort hemlagat potatismos med endast lite assistans. Helt enkelt så är hon bara BÄST!
Kommentering avstängd
Apropå pensionärer
2010
02.10
02.10
När jag liks är inne på pensionärspåret kommer jag att tänka på ett brev som gått ut till alla pensionärer som bor i Gällivare kommun och har hemtjänst. De uppmanas skotta sina gårdar så att hemtjänsten kommer fram. Aningen makaber situation kan jag tycka, det handlar om gamla människor, ofta med svåra funktionshinder, som uppenbarligen inte klarar det dagliga eftersom de har hemtjänst. Hur sjutton ska de då klara av att skotta snö?
Känslokalla beslutsfattare
2010
02.09
02.09
Idag fick jag bli arg igen när jag läste artikeln om Gerda och Gunnar som inte får leva ihop sina sista år tillsammans. Detta för att socialtjänsten har fattat beslutet med hänvisning till att Gerda och Gunnar har olika vårdbehov, trots att kommunen tidigare har fattat ett beslut om rätten att bo tillsammans.
Det gör ont i hela hjärtat att läsa om dessa stackars människor som alltså måste leva åtskilda de sista åren de har i livet. Jag är helt övertygad om att alla skulle tjäna på att Gerda fick bo med Gunnar, han skulle förmodligen bli mycket gladare och därmed lättare att vårda och Gerda skulle säkert avlasta personalen på boendet genom att finnas vid hans sida.
Jag undrar jag hur dessa beslutsfattare sover på natten – dåligt hoppas jag!
Ps. Kolla in kroppsspråket på riksdagsmannen på bilden.
Kommentering avstängd
Designade golfbollar
2010
02.07
02.07
Det här var nog bland det dummaste jag sett – golfbollar med bilder på
Tiger Woods alla älskarinnor! Finns det verkligen någon som är så dum
att de köper dem?
Trötta mamman…
2010
02.07
02.07
Ibland blir jag alldeles snurrig av allt tjat, här kommer en liten resumé från den här dagen (en dag ganska lik andra dagar):
- Kan jag få en glass på McDonald’s?
- Kan jag få ett tuggummi i automaten?
- Kan jag få en slimehand i automaten?
- Kan jag få en orm?
- Kan jag få ett akvarium?
- Jag VILL ha en katt!
- Kan vi inte köpa en hund?
- Kan jag få köpa Se&Hör? (!)
- Kan inte vi åka till alperna?
- Snälla, kan vi åka till Bräntis nästa helg?
- Kan vi åka och bowla snart?
- Kan jag få en blogg på VK?
Och så allt detta som hon INTE vill:
- Jag vill inte gå på simträningen längre.
- Jag vill inte ha på mig tandställningen.
- Jag vill inte gå och lägga mig.
- Jag vill inte borsta håret.
- Jag vill inte gå till skolan i morgon.
- Jag vill inte äta skolans äckliga köttbullar.
- Jag vill inte göra läxan.
Och så sitter man här och undrar – har vi gjort något fel? Varför är det så här? Har vi en bortskämd liten fröken här hemma, eller hör det till åldern? Vad det än beror på kan det vara ganska så tröttsamt med alla dessa VILL och VILL INTE och eftersom svar krävs på dessa frågor och vägranden får jag ständigt och jämt känna mig som en elak och tråkig nej-sägande mamma.
Schlagerprat
2010
02.06
02.06
En sak slog mig ikväll när första delfinalen av melodifestivalen var avklarad – de fyra som gick vidare hörde till de som var mest påklädda. Den som visade mest hud av dem var han med stora hålet på knäet och bara fötter, annars var det inte mycket naket. Så kanske damerna med baddräktsliknande klädsel ska tänka om – det blir inte bättre bara för att man klär av sig. Snyggast av damerna var definitivt Jessica Andersson med sin hellånga klänning, elegant och värdigt på något vis.
Hur som helst är jag glad att Salem el Fakir gick vidare, han var nog kanske den mest musikaliskt begåvade av dem alla som stod på scenen och det är svårt att inte gilla honom. Att Ola skulle gå vidare hade jag tippat redan innan, när jag tjuvlyssnade på bidragen tidigare idag, för det är en sån där typisk vinnarlåt på något vis. Med det inte sagt att jag tror att han skulle ha någon chans i stora eurovisionsfinalen. Men för den delen så har man väl aldrig någon som helst aning om vad som funkar där, det kan gå precis hur som helst för vem som helst. Det insåg jag det året då The Ark var med, jag var så himla glad över att de vann och så stensäker på att det här skulle bli en dundersuccé, lika stort som när Abba vann med Waterloo. Jag plågade mig igenom hela långa finalen trots att jag var så trött och less, men jag kände att jag bara inte kunde missa det stora segervrålet när Sverige och The Ark skulle ta hem segern. Den kvällen var det inte långt ifrån att jag slängde ut tv:n kan jag lova. Sedan dess har jag aldrig vågat tro någonting, förra året avskydde jag Sveriges bidrag och därför hade det inte förvånat mig om hon hade gått och vunnit, men inte heller det gick hem.
Sedan måste jag bara säga - Dolph Lundgren, allt är förlåtet! Nu tänker jag sluta minnas pinsamheterna som kom ur hans mun när han precis hade flyttat till USA och de halvtaskiga skådespelartalangerna jag tyckt mig kunna ana. I stället ska jag minnas showen han bjöd på ikväll, med glimten i ögat och en stor portion självdistans.
Pinsamt!
2010
02.05
02.05
Men alltså – hur många lösa skruvar har Carola? Nu har hon gjort det igen, sist var det CD-skiva till de hemlösa i Sthlm och nu parfym till en stackars 15-årig kille i Haiti! Finns det ingen som kan tala denna människa till rätta och förklara läget för henne?
Skriv under här, tack.
2010
02.04
02.04
För bara ett dygn sedan hade jag ingen aning om vem Eva Sternberg är. Hennes namn dök upp i en blogg och sedan har jag googlat lite grann och hittat hennes hemsida. Jag blev alldeles förstummad av något som denna kvinna skrivit:
”När min son började bli gammal nog att lämna oss och intressera sig för att själv skapa det vi hade skaffat honom – en fungerande familj – då skrev jag ut en blankett på datorn hemma på Hackspettsgatan och gav ett exemplar till honom.Varje gång han hade samlag med en kvinna skulle han ta fram denna blankett och be henne fylla i den.Hon skulle fylla i att hon var medveten om att de skulle ha ett samlag och att hon skulle kunna bli gravid genom det och därmed få ett barn. Hans första barn och vårt första barnbarn.På blanketten skulle han redan ha fyllt i, att han själv förband sig att bli far genom detta samlag – i ordets alla bemärkelser – till detta barn och att han skulle respektera henne som mor och leva hela sitt liv med henne och barnet!”
Jag undrar jag om sonen fick till det någon gång, eller skrämde han iväg alla potentiella ligg med mammas blankett?
Goda vitsord?
2010
02.03
02.03
Så här har en arbetsgivare skrivit om mig i betyget när jag slutade ” K sprider en mjuk och vänlig atmosfär omkring sig och har en underfundig humor, inte minst när det blir stressigt på arbetsplatsen”.
Alltså – hur positivt låter det? Skitmycket att göra på jobbet, högarna hopar sig, patienterna är otåliga och vad gör sekreteraren? Jo, hon plockar fram pruttkuddarna, tar på sig lösnäsan och blir så där jobbigt putslustig!
