MammisPammis

Idag blev jag glad och fick vara det typ 5 minuter innan jag insåg att det jag trodde att jag såg inte var vad det föreföll att vara. Grannarna, de som jag tidigare skrivit om och som inte ger oss mycket ro, kom körande med sin bil och ett stort täckt släp. För denna korta stund trodde jag att det var dags för dem att flytta och jag blev så väldigt glad, men den glädjen gick ganska snabbt över då jag såg hur de började bära IN saker i lägenheten i stället för UT. Så det verkar som att vi får dras med dem ett tag till – suck.

Jag strävar inte efter att vara en surkärring till granne, absolut inte. Men nu är jag på god väg. Jag blir nästan elak bara av att se dem och när jag hör deras skrikiga röster genom väggarna får jag nästan hjärnblödning och vet inte vad jag ska ta mig till, ladda bössan eller ringa polisen? Nu är det två nätter, flera timmar i sträck, som de har skrikit och bråkat på varandra, så högt att jag – om jag förstod deras språk – gott och väl skulle kunna urskilja vartenda ord de säger…eller rättare sagt skriker. Det värsta är ju att de har två små barn och det gör ont i hela hjärtat att veta att de befinner sig där inne i lägenheten medan föräldrarna låter på det där viset. Jag har som sagt ingen som helst aning om VAD de skriker till varandra, men att det inte är några snälla saker är ju inte svårt att gissa.

Bor man i lägenhet får man lära sig att stå ut med att grannarna emellanåt hörs och det tycker jag är helt okej. Jag störs inte av vanligt normalt familjeliv, barn skriker och leker, folk kanske spelar lite hög musik någon gång då och då, det tjoas och tjimmas emellanåt. Men att höra när folk bråkar med varandra är nog bland det värsta som finns, speciellt som man inte vet allvaret i det hela; slåss de? hotar de varandra till livet? Och så när det finns små barn som tvingas lyssna till eländet.

Vi har ju försökt banka i väggen när detta händer, men utan något resultat. Så nu, efter att inte ha agerat mer än så de gånger det hittills har hänt, är det jag som ringer antingen störningsjouren eller polisen – så här ska det inte behöva vara! Om inte annat för deras barns skull, någon måste ju få bli varse om att allt inte står riktigt rätt till där inne. Sedan, att de spelar hög musik så fönstrena skakar emellanåt – ja, det är en annan historia, mycket störande men inte alls lika skrämmande.