Då jag läste i en annan blogg om ärlighet så kom jag att tänka på en sak som hände mig när jag bodde i Sthlm. Jag och en kollega var i Gallerian och jag skulle där hämta ut pengar, det var precis när de gjort om systemet i Minuten och gjort så att man skulle slå in koden först och summan sedan, så jag hade inte riktigt koll på vilket moment som var gjort och inte. Jag stoppade in mitt kort och gjorde det jag skulle – trodde jag. Under tiden som vi stod där sneglade jag bakom mig och där stod ett gäng killar som väl inte såg allra ordentligast ut, en flyktig tanke for genom min skalle att de inte såg ut att lita på, de skulle kunna krypa inpå och sno pengarna av mig och sticka. Hur som helst, jag avslutade mitt ärende och vi gick därifrån. Då vi hade gått några steg hörde jag någon som ropade ”Hallå, vänta!” och plötsligt kom den ena killen springande mot mig. ”Du glömde de här” sa han och höll upp mina pengar!
Där fick jag så jag teg!
En liknande händelse inträffade när dottern var bebis. Jag hade varit med henne och hälsat på en kompis och när vi satt på bussen hem till Sjöstaden från Handen, sent på lördag kväll, satt jag och störde mig lite på några killar i tonåren som skränade och höll på. Jag tittade på min söta lilla bebistjej, ryste lite grann och tänkte att såna där killar kanske hon kommer dragande med i tonåren. När det var dags för mig att kliva av bussen (det var en sån där gammeldags buss med många trappsteg) tittade jag mig omkring, suckade inombords och tänkte att i vanlig ordning är det väl ingen som erbjuder sig att hjälpa mig av med vagnen. Vad hände då! Jo, en av de stökiga killarna langar över sina grejer till en polare och säger ”Håll det här, jag ska hjälpa henne av med vagnen”!
”Döm inte hunden efter håren” är nog det i särklass bästa ordspråk jag vet.
Tags: Fördomar
Ja, så är det.. Skenet kan bedra!
)