Vissa ekvationer får jag helt enkelt inte att gå ihop, men så har jag i och för sig aldrig varit något mattesnille heller. Här i Umeå händer saker, kommunpolitikerna och de som styr har stora visioner för staden – visst, det låter väl bra men jag tycker nog att det finns lite annat som är viktigare att satsa på än vad de gör.
Glädjen visste inga gränser bland vissa när Umeå blev utnämnd till Kulturhuvudstad något år här framöver som jag inte har lagt på minnet. Själv har jag tyckt att det där mest bara liknar blaj. Vad kan Umeå som kommun tjäna på den utmärkelsen, undrar jag. Jag har inte satt mig in i vad det innebär att vara kulturhuvudstad, just bara för att jag är så oerhört ointresserad, men vad det än är så har jag svårt att tro att just den saken ska göra att Europas alla blickar riktas just mot oss.
Kommunen har valt att köpa tillbaka Umeå hockeyarena av Björköven till priset av 1 krona, i det priset ingår ett flertal miljoner i skulder – som kommunen alltså verkar anse att de har råd med.
Vad Umeå kommun inte har råd med är att se till att våra barn, ungdomar och gamla får en dräglig tillvaro. Vad gäller de gamla, äldreomsorg osv, kan jag inte uttala mig så mycket om eftersom jag inte är insatt i ämnet (har ej behövt engagera mig där ännu då jag inte har någon som är i behov av sådana tjänster). Men jag är ganska väl insatt i hur det ser ut i åtminstone vår skola och där finns det mycket att önska.
Dottern går nu i andra klass, de är 25 stycken i hennes klass och 25 stycken i den andra 2:an. De delar fritids, vilket alltså innebär att 50 barn delar på samma yta. I år har vi haft turen att få flytta till ett annat fritids än det som vi hade förra året, så nu kan man ändå säga att lokalerna funkar tillfredsställande. Men lokalen som de höll till i förra året var en mardröm, ”Bunkern” allmänt kallad av personal och barn på skolan. Det är ett gammalt skyddsrum, med små högt sittande fönster, branddörrar och jättehöga trösklar. Inte på något vis anpassat efter barns behov. Men resonemanget verkar ha varit ”Man tager vad man haver” och så blev det som det blev. I år går årets 1:or där och deras föräldrar klagar och står i, precis som vi gjorde förra året.
Det som är mest skrämmande med vår skola, eller rättare sagt vårt skolområde, är att man i våras bestämde sig för att lägga ner den närmast liggande grundskolan. Det var ett fåtal elever som gick där och man ansåg att det inte var ekonomiskt försvarbart att ha den skolan igång, samtidigt som lokalerna behövdes för barnomsorg. När det kom till allas vår kännedom började protesterna hagla, föräldrarna till barnen som gick på den skolan ville så klart ha kvar sin lilla skola, och vi som är föräldrar på vår skola var rädda för att klasserna skulle bli för stora och utrymmena för trånga. Det var ett flertal möten angående detta och vi blev hela tiden lugnade med beskedet att vår skola skulle börja byggas om sommaren som var så att lokalerna skulle bli anpassade till ett större elevantal. Men så kom hösten och skolstarten och ingenting hade hänt, skolan såg precis ut som vanligt. Eleverna från den ”nedlagda” skolan hade kommit och man hade beslutat sig för att evakuera 5:e- och 6:e-klasserna till den ”nedlagda” skolan! Hmm…den var alltså inte nedlagd, utan man hade bara gjort en rockad av eleverna. Slitit upp först eleverna som gick på den ”nedlagda” skolan och sedan slitit upp 5:orna och 6:orna från vår skola! Till vilken nytta, undrar jag?
Nu har man kunnat läsa i tidningarna att det finns en stor risk att inga skolor beviljas pengar till ombyggnationer pga besparingar, detta trots att man redan vidtagit åtgärder som att ”stänga” en skola och flyttat runt elever. Samtidigt har man satsat miljontals kronor på att fjäska för någon kulturdelegation från EU samt sett till att stötta ett av Sveriges sämsta (nu blir det väl skottpengar på mig) hockeylag genom att ta över alla deras skulder!
Ursäkta mig – men finns det någon annan som kan förklara logiken i detta?
Nope, inte då jag.. det finns ingen logik alls..