Jag tycker så himla synd om de människor som aldrig lärt sig uppskatta läsandet! Jag har lite då och då stött på vuxna människor som i princip inte läst en enda bok i hela sitt liv och för mig är de nästan att betrakta som UFO:n, helt obegripliga. För mig känns ett liv utan böcker hur torftigt som helst, helt otänkbart. Tänk att aldrig få uppleva den där euforiska lyckan när man hittat en bok som inte går att lägga ifrån sig, som slukar en helt och hållet och som man inte vill ska ta slut, att aldrig få krypa in i en annan värld och leva sig in i de personer och omgivningar som beskrivs – så sorgligt.
Jag är definitivt ingen finsmakare när det gäller litteratur, jag läser enkla, populistiska böcker, har på senare åren snöat in på deckare – särskilt svenska sådana. Men det är inte det där finkulturella jag är ute efter, det är bara att få läsa det skrivna ordet och få göra mina egna bilder och få en historia berättad för mig – det är så oerhört fascinerande. Det tråkiga är dock att jag har så svårt att komma ihåg författarnas namn och böckernas titlar, ibland kan jag hitta en bok på biblioteket eller på bokaffären och tänka ”Den här måste jag läsa – den verkar bra”, så lånar eller köper jag den, börjar läsa och inser att den har jag ju redan läst! Men vissa böcker tål ju att läsas om, så ibland gör det ingenting att det blir så.
Jag är så himla glad att dottern fått samma läslust som jag – och som maken också för den delen. Hon slukar böcker, har oftast minst en bok på gång. Det började tidigt, hon var inte alls gammal när vi började införa en viss ritual. Vi gick till biblioteket en gång i veckan, lånade hem ungefär 10-12 böcker, lade oss på dubbelsängen och så läste jag bok efter bok efter bok – hon ville ha alla lästa för sig på en gång! Jag blev torr i halsen, nästan hes efter alla dessa böcker, men att uppleva de här böckerna tillsammans med henne var absolut värt det. Sedan var det några av böckerna som hon fastnade för och de läste vi resterande dagar som var kvar på veckan och så bar det iväg till biblioteket igen och vi gjorde på samma vis, vecka efter vecka, år efter år. När hon var 4½ år började hon läsa själv, men fortfarande var det viktigt att också läsa tillsammans, åtminstone varje kväll var det en stunds läsning tillsammans innan hon somnade. Numera händer det inte lika ofta att vi läser för henne, men ibland vill hon det och det är precis lika mysigt som förr.
När dottern hade börjat 1:an sa hennes lärare att hon förstod att E hade läst mycket böcker, det märktes på hennes ordförråd och jag tror att det är en sanning. Läser man mycket får man ett rikare språk, det spelar inte så stor roll vilken typ av böcker det är, men jag tror absolut att läsningen berikar – inte bara sinnet och själen utan också språket.
Visst är det underbart att läsa. Vissa böcker sörjer man riktigt att man läst klart, man vill som ha dem olästa, ha läsupplevelsen kvar. Läser själv i vågor – ibland har jag flera böcker på gång samtidigt, ibland ingen. För tillfället enbart ljudbok i bilen.
Åh, en like!!! Jag kan heller inte förstå folk som inte läser.. man undrar ju hur de lär sig om livet annars!! ?? ;o)
Jag hoppas operationen går bra för din pappa..
Kram!
Tack Pia – det verkar som att operationen har gått bra. Nu är det IVA-vård och sedan en rätt så lång rehabilitering vad jag förstår.