Hur står det till med fördomarna?
Finns det alls någon människa som är fri från fördomar? Jag tror inte det. Även om vi vill tro att vi inte har några så smyger de fram när man minst anar det. Jag vill gärna se mig själv som vidsynt och fördomsfri, men med lite självrannsakan så inser jag snabbt att jag är långt ifrån sådan. När det kommer till vissa områden har jag förutfattade meningar och drar mina slutsatser, det kan exempelvis handla om religion och en och annan kultur.
Jag är medveten om de brister jag har i det avseendet och försöker jobba på det, men kanske kan jag aldrig släppa just de fördomarna. Men det finns andra fördomar som jag har jobbat bort och med ökad kunskap om området omvärderat. Jag är uppvuxen i Norrbotten, med föräldrar som kommer från små samhällen där man sett samerna som ett lägre stående folk. Så under min uppväxt har jag från de vuxna i min omgivning endast fått höra negativa saker om samer, således blev det sanningar även för mig. I vuxen ålder bodde jag en tid i fjällvärlden i Västerbottens inland och huvuddelen av invånarna där var just samer, vi umgicks och jag fick lära mig massor av deras kultur och det gjorde att alla mina fördomar kom på skam och jag fick inse att de var precis lika värdiga människor som alla andra. Det kändes helt fantastiskt att få omvärdera dessa fördomar och inse att jag hade varit kapabel att bilda mig en alldeles egen uppfattning och det kändes också riktigt bra att kunna tala om det för mina föräldrar ”jag tycker att ni och alla andra har haft fel i era åsikter”.
Det finns människor som jag tycker om, väldigt mycket, men som vid något tillfälle har ”bekänt färg”. De har visat för mig att vi inom vissa områden står väldigt långt från varandra och att de har en slags människosyn som jag bara inte kan tycka om. Sådana gånger blir det lite av en inre konflikt i mig, jag gillar ju den där personen och samtidigt tycker jag att den uttrycker ett människoförakt som jag har svårt att acceptera. Jag tror att de flesta har blivit lite mer försiktiga att prata illa om invandrare och andra kulturer, det har liksom blivit ett tabu och skönt är väl det. Men när det kommer till homosexuella verkar det fortfarande vara lite legalt att vädra sina åsikter och helt okej att ogilla dessa människor. Man kan höra uttryck som ”Visst, folk får väl vara gay, men varför måste de visa det öppet?”, eller ”Fy fan nu är det Pridefestival, jag förstår inte varför de ska hålla på så där”. Visst, tyck så om du vill – men du behöver kanske inte kasta dina åsikter i ansiktet på alla andra!
På tunnelbanan för ett par år sedan var det en för mig helt okänd kvinna som satt mitt emot mig och dottern. Plötsligt lutade hon sig förtroligt fram mot mig och fräste ”Fy fan så äckligt, de där två tjejerna kysser varandra”. Hur tänkte hon? Hon hade ingen som helst aning om vem jag var, vad jag har för sexuell läggning eller vad jag omger mig med för människor. Vid ett annat tillfälle, för ganska många år sedan, när jag, maken och dottern åkte buss i Stockholm mitt under Pridefestivalen hade man lagt om resvägen i innerstan pga att det var dags för Pridetåget. När bussen svängde av på en väg som alltså inte tillhörde den vanliga rutten skrek en äldre dam ”Du kör fel”. Min man, som stod nära henne, påpekade då att de hade lagt om trafiken eftersom det var Pridetåg. Damen blev riktigt arg och skrek ”Ska vi hålla på och lägga om vägarna för såna där också?”. Maken svarade då ”Låt dem ha sin dag, det stör väl ingen. Hade det varit okej om det hade varit för Stockholm maraton?”. Förmodligen hade det väl det…
Etiketter:Fördomar