Jag är närmast i chocktillstånd – 47 år gammal inser jag att jag inte alls känner mig själv! Jag har alltid sett mig själv som en ”icke-hamster” som slänger bort allt som är onödigt och bara sparar det nödvändiga. Men så fel jag har haft!
Vi har kommit på att vi ska göra en liten rockad här hemma och byta rum med dottern. Första åtgärden är då att rensa garderober och klädkammare och herre gud så mycket saker som bara ligger – och har legat, år efter år. Kläder som är så gamla så de snart borde vara malätna ligger där och väntar på….ja, vad då? Udda lakan, udda örngott och slitna gamla handdukar som inte använts på år och dar. Hur har jag egentligen tänkt? Man tycker ju att jag som har flyttat så ofta borde ha rensat bort mer än vad jag gjort, har ju inte bott mer än ett par år på de allra flesta ställena – men icke sa nicke!
Men nu börjar mitt nya liv, idag har jag slängt ett par sopsäckar och det är bara början – mer ska det bli! Det lustiga är att det alls inte gör ont på något sätt att göra sig av med sakerna, tvärt om så är det lustfyllt och känns hur bra som helst.
Nästa lilla låda att gå igenom är den med gamla dagböcker och jag tror baske mig att det är dags att även de åker i sopen. Den har jag burit med mig i varje flytt, varit livrädd att någon skulle läsa dem. Jag gick själv igenom dem för några år sedan och jag rodnade mest hela tiden, vilken massa trams jag har skrivit! Ingenting att lämna till eftervärlden.
Tags: Självinsikt
Skönt att få rensat men spara dagböckerna! Det är kul att ha kvar, kanske för E sen när du är borta