Jag har hittat på två ord som jag nästan borde ansöka om att få in i SAOL – för de är så himla bra. Det ena ordet är färst, en böjningsform av färre. Det går ju bra att säga jag har flest flingor i mitt paket, men vad säger man om man är den som har färre än alla andra? Säger man minst så kan det ju också betyda att de är minst till storleken, men ordet färst skulle bara kunna ha en enda betydelse. Jag är riktigt stolt över just det ordet, faktiskt. Sedan har vi ordet hjärnfrossa, något som i princip alltid uppstår när jag dricker milkshake – drycken är så väldigt kall så man får en plötslig skärande huvudvärk. Också ett fiffigt ord, tycker jag.
Min mormor hade många roliga ord och uttryck, de flesta var väl gammal Arvidsjaur-bondska och några andra var nog påhittade av henne själv. Hon var en rolig gumma, väldigt unik och speciell – omtyckt av alla. Ganska rivig och snabb i käften och ingen kunde sätta sig på henne, försökte man så hötte hon med näven och då blev man spak. Men hon svor aldrig, inte med riktiga svordomar i alla fall. Hon hade hittat på en egen – Knävla. Hon var ofta arg på min kusin Anders, han ställde till en del bekymmer under en period i sitt liv. Så ofta använde hon sin allra värsta svordom om honom ”Anders är så knävla dum”. Två andra ord som jag minns att hon ofta sa var Muntasch (mustasch) och Receft (recept). Det undrar jag om det inte var rena hörfel, i tidernas begynning när hon hörde de orden trodde hon nog att det var så folk sa och så fortsatte hon säga orden felaktigt ända till hon dog vid 93-års ålder. Folk påpekade ofta att hon sa fel, men det sket hon fullständigt i, ville hon säga så så sa hon så – punkt. Min pappa har också två sådana ord, det är migräm (migrän), vilket han ofta säger eftersom min mamma lider av det – och så säger han koklett (kotlett). Nog vet också han att det är fel, men han fortsätter.
Det är roligt med språk och ord, tycker jag. Språket moderniseras ju hela tiden och när man inte förstår vissa uttryck som de yngre använder idag så inser man att man börjar bli hopplöst omodern och inte hänger med, trots att man vill tro att man fortfarande hör till ungdomarna… Min kompis A-L som har bott i Grekland i ungefär 25 år kan nästan vara lite pinsam ibland. Hon uppdaterar sig ju inte i det svenska språket på samma sätt som vi gör som lever här i Sverige. Visst, hon umgås med några andra svenska kvinnor som också bor där nere, men de har bott där ungefär lika länge som hon har gjort så de är ju också kvar i det gamla. Hon kan prata om någon som är fläng – ursäkta mig, men när använde vi det ordet sist? Någon gång i början på 80-talet kanske… Lika fånigt, om inte fånigare, är det när min pappa, som är född -27 och lärde sig tyska någon gång på 40-talet, ska försöka konversera med en yngling från Tyskland – de fattar ingenting!
Jag har tur som omger mig av personer som har tonåringar hemma, jag får lära mig en del nya ord och uttryck av dem. Jag tänker inte börja använda dem alla, jag får inse att det kanske inte låter så himla coolt om det kommer från en 47-årings mun, men det är bra att veta att de finns i alla fall och vissa kan man ju ta till sig. Ex vis har jag lärt mig att en smiley som görs med näsa är en ”kärringsmiley”, så det har jag genast lagt av med. Vem vill vara kärring??
Tags: Språk
Har en kompis som säger presemt och fallmskärm …
För att inte tala om alla de som även i vuxen ålder säger ”ruschelkana” och ”förhuvudtaget”.
och ”interjuv”.